En man gick till frisören för att klippa håret och ansa skägget. Medan frisören klippte började de ha ett trevligt samtal. De pratade om allt möjligt och när de berörda ämnet Gud sa frisören: ”Jag tror inte att Gud finns.” ”Varför säger du så?” frågade kunden. ”Ja, du behöver bara gå ut på gatan för att inse att Gud inte finns. Om Gud finns, skulle det då finnas så många sjuka människor? Skulle det finnas så många barn som lider? Om Gud verkligen fanns skulle det varken finnas lidande eller smärta. Jag kan inte tänka mig en älskande Gud som skulle tillåta alla de här sakerna. Kunden ville inte starta en diskussion, så när frisören var färdig gick han iväg. När han precis lämnat frisören såg han en man med långt ovårdat och smutsigt hår och skägg. Han var smutsig och såg sjaskig ut. Kunden vände och gick in till frisören igen och sa: ”Jag tror inte det finns frisörer.” ”Hur kan du säga så?” sa frisören förvånat. ”Jag finns här och jag är frisör. Du var ju hos mig alldeles nyss!” ”Nej”, protesterade kunden. ”Frisörer finns inte, för om de fanns skulle det inte finnas människor med långt smutsigt hår och ovårdat skägg, som den mannen som jag mötte på gatan.” ”Ah, det är klart att det finns frisörer, men så blir det när de inte kommer till mig.” ”Exakt! Precis så är det. Gud finns och så går det när människor inte går till honom och vänder sig till honom för att få hjälp. Det är därför det finns så mycket smärta och lidande i världen.”
Per Westerberg